Lapsk vallhund

Njarga

 

Rasstandard för Lapsk Vallhund

 

Hemland Finland

 

Användningsområde En hund avsedd för renvallning.

 

Bakgrund / Ändamål

Samerna har redan under flera århundraden använt lapsk vallhund liknande hundar som renvallare. upptagningen till

rasen av renvallande hundar påbörjades redan under 1950-talet, då nutida finsk lapphund och lapsk vallhund ännu ansågs

vara samma ras. Lapsk vallhund blev en egen ras den 10.12.1966 eftersom man hade konstaterat att det fanns två olika typer

av renvallande hundar.

 

Helhetsintryck

Polar vallhundsspets, som skall vara medelstor och tydligt längre än hög. Benstommen och muskulaturen skall vara kraftig.

Hunden skall vara spänstig men får ändå inte verka tung. Könsprägeln skall vara tydlig. Pälsen skall vara väl lämpad för ett

arktiskt klimat.

 

Viktiga måttförhållanden

Kroppslängden skall vara minst 10% större än mankhöjden. Bröstkorgens djup skall vara ungefär hälften av mankhöjden.

 

Uppförande och karaktär

Lapsk vallhund skall vara läraktig, lugn, vänlig, energisk och arbetsvillig. Under renvallning har den benägenhet för skall.

 

Huvud

Huvudet skall vara långsträckt. Nospartiet skall vara något kortare än skallen.

Skallparti: Hjässan skall vara endast något välvd.

Stop: Stopet skall vara svagt sluttande, pannfåran är urskiljbar och ögonbrynsbågarna markerade.

Nostryffel: Nostryffeln skall helst vara svart, dock i harmoni med pälsfärgen.

Nosparti: Nosryggen skall vara rak. Nospartiet skall såväl uppifrån som från sidan sett avsmalna jämnt mot nosspetsen.

Läppar: Läpparna skall vara strama.

Käkar/Tänder/Bett: Käkarna och tänderna skall vara kraftiga. Saxbett med normalt tandschema.

Kinder: Okbågarna skall vara tydligt markerade.

Ögon: Ögonen skall helst vara mörka, dock i harmoni med pälsfärgen. De skall vara livliga, sitta relativt långt ifrån varandra och

vara ovala i formen. Uttrycket skall vara intelligent, hos tikarna även ödmjukt.

Öron: Öronen skall vara uppstående, medellånga, ansatta relativt långt ifrån varandra och vara relativt breda vid ansättningen.

Öronens insidor skall, speciellt nedtill vara täckta av yvigt hår.

 

Hals

Halsen skall vara kraftig, medellång och smidigt ansatt i skulderpartiet utan löst halsskinn.

 

Kropp

Manke: Manken skall vara markerad.

Rygg: Ryggen skall vara stark och muskulös.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och muskulöst.

Kors: Korset skall vara relativt långt och något sluttande.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup, lång och rymlig, inte för bred. Revbenen skall vara tydligt välvda.

Buklinje: Buklinjen skall vara något uppdragen.

 

Svans

Svansen skall vara medellång, tätpälsad och lågt ansatt. I vila skall den hänga, i rörelse bärs den i en lös båge som ej får röra ryggen. Svansrörelsen kan även vara roterande.

 

Extremiteter

 

Framställ

Frambenen skall vara kraftiga och väl anslutna till kroppen med kraftiga muskler som dock tillåter fria rörelser.

De skall vara muskulösa, välvinklade och framifrån sett raka och parallella.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara snedställda och muskulösa.

Armbåge: Armbågarna skall varken in- eller utåtvridna, de skall vara placerade tätt intill bålen och rakt bakåt riktade.

Underarm: Underarmen skall vara lodrät.

Handlove: Handloven skall vara spänstig och fjädrande.

Mellanhand: Mellanhanden skall från sidan sett vara något snedställd, vilket möjliggör smidiga rörelser.

Tassar: Tassarna skall vara något ovala och från alla håll, även från undre sidan täckta med yvigt hår. Tårna skall vara väl välvda. Trampdynorna skall vara spänstiga och tjocka.

 

Bakställ

Bakbenen skall vara kraftigt vinklade och bakifrån sett raka och parallella.

Lår: Låren skall vara relativt långa, breda och muskulösa.

Knän: Knäleder skall vara framåtriktade och knävinkeln tydlig.

Has: Hasleder skall vara relativt lågt ansatta med tydlig vinkel.

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara relativt korta, lodräta och parallella.

Tassar: Baktassarna skall motsvara framtassarna. Sporrar är inte önskvärda.

 

Rörelser

Rörelserna skall vara fria, fjädrande, outtröttliga och balanserade. Travet skall vara uthålligt. I snabbt trav tenderar tassarna

att söka sig inunder kroppens mittlinje.

 

Hud

Huden skall överallt vara åtliggande och utan rynkor.

 

Päls

Pälsstruktur: Täckhåret skall vara medellångt eller långt, rakt, relativt utstående och strävt. Bottenullen skall vara fin och tät.

Pälsen är ofta yvigare och längre på halsen, på bröstet och på lårens baksidor.

Färg: Färgen skall vara svart i olika nyanser, t. o. m. gråaktig eller barkbrun. Färg som är ljusare än grundfärgen, gråaktig

eller brunaktig förekommer ofta på huvudet, på kroppens undersida och på benen. Vita tecken på halsen, på bröstet och på

benen är tillåtna. Bottenullen skall vara svart, grå eller brunaktig.

 

Storlek

Mankhöjd: Idealhöjd hos hanhundar skall vara 51 cm och hos tikar 46 cm. Tillåten avvikelse är +/- 3 cm.

 

Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

- Bristfällig könsprägel

- mjuka öronspetsar

- mycket ljusa ögon hos svarta hundar

- ringlad svans som är böjd över ryggen

- mjuk, vågig eller åtliggande päls

- avsaknad av underull

 

Diskvalificerande fel

- över- och underbett

- hängöron

 

Testiklar

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

 

RASSTANDARDEN GODKÄND AV FINSKA KENNELKLUBBENS FULLMÄKTIGE 1996-11-16

 

 

Copyright © All Rights Reserved